Copyright © 2011- Inga-Lill Engholm 

                    Hår genom tiderna!                       

           

EGYPTEN ÅR 3000-200 FÖRE KRISTUS

Genom att titta på statyer och gravmålningar kan man följa utvecklingen i hårmodet under 3000 år av Egyptens historia. Man ser då att förnäma damer höll fast vid användandet av peruker. Under vissa perioder var dom riktiga konstverk. Även de enkla Egyptiska kvinnorna bar peruk, även slavinnorna. Man har hittat bevarade peruker av fårull i mumiekistor samt salvor och balsam i gravarna. Under den här perioden använde både mänoch kvinnor smink. Man använde kol och malakit för att måla ögonen med. Högt uppsatta personer lunafärgade handflator, fotsulor och naglarna, detta var en symbol för kunglighet,makt och styrka. Man använde också lunafärgen som solskydd, och det var egentligen också perukens ursprungliga uppgift. Farao och hans gemål använde fortfarande peruk ett och ett halvt årtusende efter drottning Nofret.

Den främsta anledningen till det var att den ståtliga peruken som kallades för ”Klaft” ingick i härskarattributen tillsammans med  spira och halsband. Ett porträtt av Kleopatra visar att egyptens drottning också bär den ståtliga peruken. År 1600  före kristus bar man peruk vid högtider. Man rakade då av sig sitt egna hår,  samt både män och kvinnor kunde bära lösskägg på denna tid. Hos babylonier och assyrier var det männen som upptog frisörernas tid med sina praktfulla skägg. Kvinnorna nöjde sig med att göra en liten krans med små lockar i nacken. På Kreta under samma tid bar kvinnorna håret uppsattaunder höga hattar och samlat i en slags chinjong i nacken när dom skulle på gudstjänst, annars var håret fritt hängande.

 

ANTIKENS GREKLAND ÅR 400 FÖRE KRISTUS

 Grekerna var inga stora användare av peruker. Det förekom visserligen, men det var vanligast att man hade det egna håret. I början av perioden var mäns och kvinnors frisyrer ganska lika varandra, men senare började männen klippa av sitt hår och kvinnorna behöll längden på sitt. Frisyrerna var ofta enkla, kvinnorna hade sitt hår hängandes över axlarna, det hölls ihop av ett diadem eller band.

Med tiden blev banden i håret mer utstuderade, de pryddes med pärlor och prydnader av metall. Så småningom utvecklades det till ett guldband som knöts konstfullt som ett nät.

Denna tid var det även modernt med låga hårfästen och därför kammades gärna håret från mittbenan ner i en båge över pannan. Man fick på så sätt pannan att se lägre ut.  Längre fram ändrade modet sig och man började kamma håret bakåt istället. Man behandlade håret med oljor och parfymer.

Särskild lera och puder användes för att färga och locka håret.

Männen hade ofta kort lockigt hår kammat framåt eller helt slätrakat. De äldre männen hade ofta skägg eller mustasch. Smink användes för att få fram ett så perfekt ansikte som möjligt. Man sminkade ögonbrynen i svart, och för att förstärka ögonen sminkades de i rödbruna och mörkgröna toner.

Munnen och kinderna fick en klar rödbrun ton.

 

 ROMARRIKET ÅR 45 FÖRE KRISTUS

 Rom tog efter mycket av den grekiska kulturen både när det gällde hår, smink och klädmode. I början av perioden ansågs det inte fint att ha för utstuderade frisyrer, det förknippade man med utlänningar och prostituerade.

På kejsartiden blev frisyrerna mer avancerade. Många romarinnor hade då en speciellt utbildad slavinna som skötte om deras hår. Man använde precis som nu borstar, kammar, spännen och hårnålar. Kvinnorna under den här perioden ville ha blont hår som tyskorna, antingen blekte man håret med hjälp av bla hundurin eller så köpte man peruker gjorda på tyska kvinnors hår.

Perukerna tillverkades på denna tid oftast av håret från kvinnliga fångar eller slavinnor.

 Under den slaviska perioden År 69-96 efter kristus slutade det att vara modernt med lockar i pannan, istället friserade man luggen som ett diadem. Det blev även vanligt med stora lockar och flätor som först satt i nacken för att senare flyttas upp till huvudet som en krona. För att få till dessa frisyrer behövde man fylla ut sitt eget hår med hjäp av löshår eller peruk.

 Kyrkan ansåg att det var djävulens verk och bannlyste peruker. Männen krusade och lockade gärna håret. Dom som vågade gå emot kyrkan använde peruk för att precis som idag dölja flintskallighet. Man använde håret och skägget till att visa klasstillhörighet. Slavarna var exempelvis tvungna att ha skägg för att visa sin underlägsenhet, detta gällde tills det blev modernt att ha skägg då tvingades alla slavar att raka av sig skägget istället. Man sminkade sig med röda vita toner, ögonbrynen rakades av för att sedan fyllas i med hjälp av brända myrägg. Man använde också ansiktsmasker på denna tid, dessa var gjorda på honung, blommor, ägg, kåda samt gravida kvinnors urin.


MEDELTIDEN ÅR 800

 Seklerna fram till 1000 efter kristus visar att intresset för skönhet avmattades. Det berodde främst på att man trodde att jorden skulle gå under år 1000. Man ville då satsa mer på nästa tillvaro. Den heliga Hieronymus gick så långt att han sa att ett ovårdat och smutsigt yttre var ett tecken på inre renhet. Man höll sig ifrån alla jordens njutningar då man trodde att det var djävulens verk för att locka dygdiga människor från den rätta vägen.

 Både kvinnor och män hade långt hår. I Skandinavien och Tyskland bar kvinnorna bara utsläppt hår på bröllopsdagen, det var ett tecken på oskuld. Efter bröllopet täcktes håret över med en spetsig struthatt. Smink användes i väldigt liten utsträckning. Man målade blåa ådror vid tinningen för att visa hur spröd man var. I övrigt glömdes alla gamla recept bort och ansågs vara kvacksalveri.


 ROMANSK GOTISK TID ÅR 1000-1300

 Eftersom att jorden inte gick under år 1000 som man hade trott vaknade ett nytt intresse till liv när det gällde hår, kläder och mode. Kvinnorna hade långt flätat hår ner till midjan, om det egna håret inte räckte använde man löshår som utfyllnad.

När man använde löshår var man noga med att färga det i sin egen nyans för att få det att se äkta ut. Romarna hade tagit hår ifrån fångna Germaner när dom tillverkade sina peruker och löshår, och när Germanerna själva behövde hår tog dom det från de döda. Vilket inte var omtyckt av kyrkan som fördömde detta helt.

Riktigt långa flätor ansågs särskilt förnämt. På 1100-talet hade bara de förnäma damerna rätt att bära kronor eller metalldiadem som höll håret på plats. De enklare kvinnorna fick nöja sig med ett enkelt band kring huvudet.

Senare på 1100-talet ändrades modet. Man lade då flätorna som en krans kring huvudet.

Kort efter det försvann flätorna för att ersättas av en knut i nacken, ihopknutet med ett band. Slöja hade redan tidigare använts, nu utökades slöjan med en duk som bands om hakan. I bästa fall kunde man se lite av håret vid tinningen. Snart ersattes även detta med att hela ansiktet ramades in av en duk som föll ner och täckte hals och skuldror. Förnäma damerna prydde då slöjan med ett diadem, en krona eller någon annan slags prydnad. Gotiska präster i Skandinavien rakade under den här perioden av sig allt hår men lämnade en lång tofs i nacken som hängde ner över ryggen.

SENA MEDELTIDEN ÅR 1300-1500

 I slutet av medeltiden uppstod tendenser att överdriva frisyrerna. Man gjorde väldiga håruppsättningar. På 1400-talet blev det modernt att pryda pannan med  två uppstoppade, pärlstickande horn som man hängde en duk emellan. Uppfinningsförmågan och djärvheten var stor. För männen förbjöds skägget på 1300-talet, man ansåg att det var otympligt att ha i krig. Det var så lätt att fienden fick tag om skägget.

        

 RENÄSSANSEN ÅR 1400-1500

 I början av perioden var håret fortfarande långt och övertäckt när man hade gift sig. Man hade mittbena och flätor eller tjocka hårkorvar ringlande runt huvudet. I mitten av perioden blev det modernt med lockigt och krusigt hår, fortfarande med mittbena. Senare delen av perioden kom det mer dekorativa frisyrer för adeln. Man smyckade håret med pärlor, ädelstens diadem, nät och tunna slöjor. Unga flickor smyckade sig med blomsterkransar och girlanger. Det blev modernt att fylla ut frisyren för att få mer volym och höjd. Håret lockades blektes och färgades, man använde oftast svart och vitt.

För männen var det i början av denna tid modernt att ha långt hår med lugg. När frankrikes kung på grund av en olycka blev tvungen att klippa av sitt hår blev det en vändning för modet. Man lade då ner mer intresse på skägget istället. Antingen hade man långt hår och kort skägg eller tvärtom. I mitten av 1500-talet var det väldigt viktigt med ett vårdat skägg, män förbjöds bla att äta på vissa restauranger om man bara hade skäggstubb/ovårdat skägg.

När förbudet hade tagits bort några år senare kom en period när man experimenterade med skägget. Man färgade skägget, gärna i röda toner samt lockade, vaxade och pudrade det. Man klippte det även i många olika former, som en spade var en populär form. I slutet av 1500-talet blev det modernt med peruker både på män och kvinnor. Det blev åter tillåtet att bära smink, men det användes med måtta.

Hygienen sköttes inte något vidare, man sminkade och pudrade över all smuts. För att få fram vit hy användes kvicksilver och giftigt blyvit färg, resultatet av detta blev ruttna tänder, dålig andedräkt och förfärliga ögonsjukdomar. På kläderna bar folk en pälskant för att förhindra löss och loppor från att gå utanför kläderna.

    

BAROCK ÅR 1600

 I början av 1600 talet var kvinnornas frisyrer oftast höga uppsättningar med löshår isatt, om man valde att inte använda peruk. Man hade också lösa lockar som man satte på sidan av huvudet.

Efter år 1615 blev det inte lika populärt med höga frisyrer, man satsade istället på att ha mer volym i nacken. Luggen var ofta kort och krusad. Man började använda skönhetsplåster för att täcka över små skönhetsfel. Det var små siden bitar klippta till stjärnor eller halvmånar som man satte över blämmor och utslag.

 Männens hår mode ändrades dramatiskt, man slutade ha skägg, allt fler använde peruk. En av anledningarna till att man gärna använde peruk var för att man såg längre och ståtligare ut.  Det gick så långt att många rakade av sitt eget hår för att bara använda peruk. Efterfrågan på peruker var stor och perukmakare var ett vanligt och viktigt yrke. Man tillverkade peruker av får eller getull. I början  var perukerna inte så dyra, men senare sköt priset i höjden, det var då bara överklassen som hade råd att använda peruk, vilket då gjorde att peruken blev en symbol för det förnäma.

Kvinnornas peruker var långt ifrån så dyra och praktfulla som männens. Människorna var fortfarande på denna tid väldigt lortiga och illaluktande. Man tvättade sig inte, utan parfymerade och pudrade sig istället.

   

ROKOKO ÅR 1700

 Rokokotiden är den mest överdrivna perioden av dom alla vad gäller utseénde. Det mesta var överdrivet och extremt. I början av perioden bar kvinnorna oftast sitt naturliga hår. Man pudrade håret och täckte det med en liten huva. Denna trend höll i sig fram till år 1760, då frisyrerna blev mer komplicerade och man började använda peruker igen.

              Frisyrerna fortsatte att växa fram till år 1778, då kunde en peruk vara så hög som 1 meter! Man smyckade dem med pärlor, fjädrar och blommor. 1780 var det modernt med enorma hattar, då smyckade man sina hattar istället för själva håret.

 Männen använde också peruker, det var inte ovanligt att man hade fler som man kunde välja mellan. Man var också inspirerad av kvinnornas peruker, vid högtider kunde även männen bära dessa enorma peruker. Runt 1715 blev det populärt med ljusa peruker. Efter många misslyckade försök att bleka började man använda puder istället. Oftast använde man vitt puder, men det fanns också i blått, rosa, violett och gult.

1795 lade den engelska staten skatt på peruker och puder, det slutade då att användas. För att ansiktet skulle passa till de enorma frisyrerna krävdes en stark sminkning. Man sminkade sig med vitt och rött, dessa färger tillverkades av arsenik och rismut. Till följd av de giftiga ingredienserna i sminket var det vanligt med ögoninflammationer och tandlossning på denna tid också.

Sminket användes av båda könen och därför var sjukdomarna vanliga hos både män och kvinnor. 

  

EMPIREN ÅR 1800

De unga flickorna hade under denna period stora lockar mitt på huvudet som stöddes av hårband eller blommor. Damerna hade oftast mittbena, men det var nödvändigtvis inte bara en bena utan gärna två. En del delade upp håret i tre delar, sen sattes bakdelen upp på huvudet i en vacker knut. Man stödde frisyren med kammar gjorda av sköldpadda eller horn. Sidorna lockades sedan från mitten ut mot örat med papiljotter eller locktång.

Frisyrerna på männen var väldigt varierande en del hade riktigt kort, andra hade långt med en knut i nacken. Vissa hade till och med blandat kort och långt hår som man lockade. Det mest typiska för 1800-talet var att polisongerna som kom på modet.

Polisongerna blev med tiden större och längre. Det var inte längre en fråga om man skulle ha polisonger eller inte, utan hur de skulle se ut. I mitten av perioden blev det modernt med skägg och mustasch igen. Skägget var bara på modet en kort tid, men mustaschen bestod däremot och den skötte man med omsorg.

Peruker var inte modernt under denna period, utan bars endast av advokater.

Sminket var det sparsamt med, adelskvinnorna tatuerade sina ögonbryn och läppar. De unga flickorna fick nöja sig med att nypa sig i kinderna för att få lite rosiga kinder.

   

 SEKELSKIFTET ÅR 1890-1910

 Kvinnorna hade håret uppsatt med lockar uppe på huvudet, man ville ha höga frisyrer för att figuren skulle verka längre. Det viktigaste under denna period var hatten, utan den var man inte ordentligt klädd. 1903 var den belgiska dansösen Cleo De Merodes på besök i Sverige, efter det blev ”Cleohåret ” populärt. Håret var då kammat på mitten, nerkammat på sidorna av ansiktet, öronen var helt övertäckta.

 Från slutet av 1800- talet hade kvinnorna blivit mer och mer beroende av yrkesfrisörerna. Det var inte att rekommendera att man försökte sig på de värdiga frisyrerna med hjälp av ”bara” sin kammarjungfru.

 Början av 1900-talet var den period då männens frisyr var minst utmärkande, håret var kortklippt och kammat åt sidan eller bakåt. Varken skägg eller mustasch var populärt. Nu kommer många produkter riktade åt män såsom schampo och cologne.

Sminkningen är det fortfarande sparsamt med. Man skulle vara blek i hyn, det var ett tecken på att man hade status. Man behövde inte vara ute i solen och arbeta.

 

1920-TALET

Kvinnorna klippte håret kort. Håret slutade strax ovanför örat, gärna med ett band om det. Öronen fick alltså synas efter att ha varit gömda under lockar i många år. Man använde ofta henna för att färga håret.

Senare gjorde en bobbliknande frisyr entré. Håret var lite längre, man lockade det för att göra korta frisyrer. En del hade kort hår upptill, men sparade längden i nacken för att kunna ha både långt och kort. Männens hår kammades bakåt i vågor och man använde fett i håret för att få det att glänsa. Det var bara konstnärer som bar långt hår. Mustasch var bara populärt i Hollywood där det såg ut som ett lakritssnöre.

Äldre män bar ofta skägg, de yngre var slätrakade. Peruker förekom under denna period, de skulle då se helt naturliga ut. Kvinnorna rakade av ögonbrynen och målade nya med en tunn penna, dom skulle vara runda i formen och sitta högt upp. Sminkningen på huden var fortfarande blek , men man började använda kraftigare toner på ögonen samt rött läppstift. Många sminkade över läpparna med samma färg som sin hudton för att sedan rita om munnen som ett litet rött hjäta.

 

1930-TALET

 Under 30-talet var kvinnornas hår längre igen. Lockar och vågor i håret var modernt, man hade ofta mittbena. I slutet av perioden kammades de flesta frisyrerna bakåt. Lugg var inte modernt, ofta rullades den bakåt med resten av håret. I slutet av 30-talet började man permanenta håret.

Männens mittbena försvann. Istället ville man ha naturliga lockar. De äldre männen bar små vältrimmade mustascher, hos de yngre var detta ovanligt.

Under denna period slår sminket igenom på allvar. I princip alla använder puder, rouge och läppstift. Starka färger på nagellacket börjar också användas.

  

1940-TALET

Kvinnornas frisyrer var längre, men också mer individuella. Knuten mitt på huvudet kom tillbaka. Luggen rullade man upp som sent 30-tal men nu som en större boll. Resten av håret samlades i nacken eller hängde fritt, det var oftast lockigt.

40-talet präglades mycket av Hollywood. Filmstjärnan Veronica Lake blev en förebild då hon hade sitt långa lockiga hår lagt åt ena sidan. För att håret skulle se fylligare ut användes posticher.

 Männens hår skulle också helst vara lockigt. Vanligast var det medkort hår, var man utan lockar kammade man håret i en våg. Mustasch var inte så vanligt. Sminkningen skulle vara så naturlig som möjligt på ögonen, endast lite eyeliner  och mascara användes, läpparna fortsatte dock i röda toner.

 

           

1950-TALET  

Under denna period var det modernt med långt hår, kort hår, färgat hår, löshår samt peruker. Det var vanligt att kvinnorna hade svinrygg. Håret var mycket viktigt för både män och kvinnor, man gjorde allt för att förändra och förnya sig. Elvis Presley var en stor förebild för männen med sitt svarta hår, och locken i pannan.

Även polisonger var modernt. Peruker och toupéer var väldigt vanligt inom tv och film. Tekniken inom perukmakeri förbättrades. Vilket gjorde att fler började använda peruk eller toupé. I slutet av 50-talet slår eyeliner och lösögonfransar igenom på allvar. Färgerna man använder i ögonmakeup är oftast pastellfärger. Läpparna förblir röda.

  1960-TALET

Kvinnornas frisyrer blev större, man tuperade och använde allt mer löshår. Frisyrerna byggdes antingen på höjden med en knut eller mera bakåt på toppen med löshår och tupering. Jackie Kennedy och Birgitte Bardot var förebilder inom frisyrmodet. Under denna period kom det många produkter som underlättar skötseln av håret såsom blekning, färgning och hempermanent. Tekniken på färgningen förbättrades och färgernanyanserna ökade. Detta gjorde att allt fler valde att färga sitt hår. Männens frisyrer var från början korta, kammade i sidbena. Ceasar frisyren blevpopulär, och bars ofta av yngre män.När sedan Beatles slog igenom med sina mer utvecklade Ceasar frisyrer så tenderade håret på männen att växa. Mot slutet av 60-talet lät man håret växa ner på axlarna eller till och med längre. Männen bar ofta skägg, både äkta och lösskägg, men alltid vältrimmade sådana. Peruker och toupéer användes flitigt, både för att dölja flint men också för att dölja det egna håret. Många affärsmän som var tvungna att ha kort hår i jobbet hade en långhårig peruk till fritiden. Syntetiska peruker var populärast men man gjorde även hårtransplantationer på den som behövde/ville det. Sminkningen var stark, mycket eyeliner både under och över ögat. Lösögonfransar fanns i alla flickors hem. Munnen skulle var bubbelgumsrosa och gärna med läppglans över för att få extra plutig och glansig effekt.

 

   

1970-TALET  

Hippiens tid. Kvinnorna lät håret växa fritt och de hade oftast mittbena. Man lät håret hänga fritt ner på ryggen. Männen lät sitt hår, skägg och polisonger växa ut. Både män och kvinnor såg ovårdade ut. Det var målet, man skulle se ”fri” ut. Sminkkonsumtionen ökade, man skulle vara kraftigt sminkad runt ögonen. Färgerna som användes var svart, brunt. Läppstiftet var oftast mörkrosa. ABBA var på modet och många kvinor sminkade sig även med blå ögonskugga som Agneta Fältskog.

 

              

1980-TALET

Under 80-talet kom utseendet åter i centrum. Både män och kvinnor permanentade och slingade håret mer än någonsin. Hårspray och frisyrgelé användes i stora mängder. Krusat hår samt stora uppsprayade luggar var mycket populärt.

 Man klippte gärna upp det långa håret i nackenoch klippte kort vid öronen. Man använde gärna smycken av plast i starka färger. En moderiktig färg på kläder och accessoarer var cerise och neongul.

 Männen tog bort skägg och mustasch, till och med polisongerna rök. Sminkningens färger blev nu glada starka färger såsom rosa och lila, blå och turkos. Det blir modernt att vara brun och fräsch, man solar solarie mer än någonsinför att hålla solbrännan i trim.

        

1990-TALET

Kvinnorna klippte under denna period av sig håret kort, man färgade och blekte håret mycket. Männen har stor variation på sina frisyrer, det blev populärt med allt från helt rakat huvud till page. Man sminkade sig fortfarande rätt mycket, men poängen var att få det att se så naturlig ut som möjligt. Därför var matta jordnära toner mest populära på både ögonskuggor och läppstift.

Man vände sig till hälsokostaffärer för att få naturliga krämer, och drog ner på solandet i solarier efter skrämmande rapporter om att det var cancerframkallande.

 Peruker fanns, men används mestadels av personer med håravfall eller personer som tappar håret efter behandlingar som mot cancer. Peruker används även flitigt inom tv och teater. Perukerna kan se helt naturliga ut.

Att skilja en peruk från ett äkta hår är inte en lätt uppgift för det vanliga ögat.


 Fortsättning följer inom kort!