För den som orkar och är intresserad av att läsa!

 

 

Copyright © 2011- Inga-Lill Engholm 

 

 Två oerfarna kvinnor på affärsresa till Kina 6-18 okt 2006

 

Jag åker hemifrån ca 10.30. Gubben kör som tur är för jag gråter till och från inför en sådan jättegrej som detta innebär. Jag möter Raija min anställda perukmakare som jag ska åka med, på Arlanda. Gråter en skvätt till fast att jag borde vara glad. Detta ska ju bli fantastiskt. Raija har vid det laget skakat av sej sina ledsamheter, hon är på topp som man ju säjer.

Det borde ju jag också vara, nu när vi äntligen är på väg. Som vi har snackat, planerat och längtat och så sitter vi här nu på väg. På väg till det stora landet i öster, Mittens rike

Jag har varit näst intill hysteriskt nervös inför resan. Hur ska vi klara oss, det är ju inte nån chartertripp precis nej vi är på affärsresa, vi ska träffa fabrikörerna som vi har blivit inbjudna av. Man åker nämligen inte på vinst och förlust till Kina. ICKE! Man måste ha en skriftlig inbjudan från varje fabrik man ska besöka som man lämnar in på Kinesiska ambassaden är man ansöker om visum. Man får alltså bara besöka just dessa fabriker ingenting annat!

 Ja, det har varit ett stort förarbete, mest är det Raija som fixat allt, jag har mest hängt med på köpet fast det är mitt företag och allt ;)

Vi fönstershoppar lite och äter en bit mat på flygplatsen, jättegod torsk men urk va dyr! Nåja, det är en flygplats och på sådana ställen kostar det att äta.

 Dags att gå ombord och vips så är vi på väg, det är inte klokt! Herre gud vad spännande det ska bli! Gråten i halsen igen, nä nu får jag ge mej! Vuxna människan, affärskvinna och allt som jag är nu för tiden ;)Ta till lipen hela tiden nä det duger inte. Nu gäller det att " gilla läget " som det ju så vackert heter.

 Det tar bara ca 50 minuter till Helsingfors där vi ska byta plan. Den här flygplatsen imponerar på mej måste jag säja, det finns jättemånga fikaställen, pubar och affärer. En stunds förströelse, inte så dumt, vårt flyg går kl 18.00 men klockan är bara 17.15. Vi är på terminal 2 och där ska vi vara också vårt plan till Beijing går därifrån. Jag dricker lite kaffe men inte Raija. Alla tider stämmer inga förseningar, skönt! Vi lyfter kl 18.05, jag säjer ju det, Finnair är ett av de bästa bolagen jag flugit med, dom är noga med tiderna precis som jag =) Vi får pasta med lax till middag det smakar kalas nu. Jag tar vitt vin till. Sen på kvällen slinker det er några glas rött också. Det är ju lätt att somna med lite alkohol innanför västen ;)

 Ingen av oss orkar titta på film, vi slocknar eller däckar kanske man skulle kunna säja. En kvinna bakom oss verkar må pyton, hon får syrgas stackaren. Hon förblir sån och hon ser riktigt sliten ut när vi går av planet =(

 När shoppingvagnen kommer köper jag lite hudprodukter, bra pris. Jag gör mej till och köper en lite språköversättnings pryl som senare skulle visa sej helt onödigt,  en riktig skitgrej som vanligt, blä vad trist! Typiskt mej bara att gå på allt nys.

 Nu ska vi landa i Kiiiiiiiiiiiiiiiiiiiina, wow!!! Landningen går perfekt men gud vad mycket bostäder man flyger in över, stackars folk som bor här under alla landande och lyftande flygplan.

 Vi har fyllt i de 3 formulären som erfodras för att komma i Kina, ett lämnas direkt till flygpersonalen och de andra två lämnas i olika diskar på flygplatsen. Vi tar oss till inrikesterminalen. Dom har ett annat system här när det gäller att hitta till rätt gate, hur som helst vi hittar dit vi ska. Nu ser vi ett jättegulligt litet cafè, wow vad gott det ska bli med en skvätt kaffe, att det inte kommer att smaka som hemma vet vi, vi är ju faktiskt rätt resvana Raija och jag. På långt håll ser vi härliga wienerbröd men det doftar just inget?? Vi knallar fram och beställer kaffe och det är nu vi fattar att vi är i Kina ha ha ha, wienerbröd,, jo det är sant det är sådan deg men istället för vanilj, äppelmos eller choklad är dom fyllda med...........................SKINKA i stora jävla bitar. Suck nu när vi skulle ha en trevlig liten fika stund innan nästa plan till Qing Dao skulle gå. Ja ha men Raija har ögonen på skaft hon, det blir en muffins för hennes del medan jag koncentrerar mej på min släta kopp kaffe. Den där muffinsbullen kunde emellertid inte pigga upp henne med sitt stenhårda, sockerlösa innehåll. Nu var vi både trötta och flamsiga. Raija stångades med sin ointressanta kaka medan jag sörplade kaffe, vi skrattade så att vi nästan höll på att begå ogärningar i våra byxor =)

 

Nåväl, dags att gå ombord på nästa flyg =))). Dags för lunch. Lunch ja, hm, den bestod av 1 påse jordnötter och en flaska jucie. Det skulle vara hemma i Svedala det, jordnötter!!! Om någon ombord är allergisk kan det ju verkligen gå illa!!! Det fattar man inte här eller så är det så enkelt att dom skiter i det som i så mycket annat. Efter ca 3 timmar i luften igen så landar vi supertrötta i Qing Dao vår slut destination yisss!!!

 Det var rörigt som det ju är på flygplatser när vi kom ut från terminalen, vi hade hört på planet att vi skulle vara väldigt försiktiga med taxi på flygplatserna. Det var många skummisar som kallade sej för taxi, det såg vi. Här gällde det att få tag på en med riktig licens. Rätt som det var rusar en gubbe fram till oss och hojtar taxi!! Vi blev tveksamma men rätt som det var tog snubben våra väskor och sen sprang han till sin "taxibil" en bit bort. Vi efter förstås, trötta och nu förbannade också! Licens gapar jag, inget svar, han undviker vår blick och börjar stuva in våra väskor i bakluckan medan han mumlar taxi på sitt entoniga vis.

 Fan också, just en snygg början, han kämpar riktigt för att få ner våra väskor i sin trånga bagagelucka. Han slutar när jag bestämt säjer ta hit våra väskor och pekar mot mina fötter där han ska ställa dom. Han tvekar så jag tar tag i väskorna och drar dom ur hans lucka, stånk. Nu har vi uppmärksammats av en uniformerad man som närmar sej oss med bestämd blick. "taxichauffören" gör nu inget mer anspråk på våra tillhörigheter utan går slokörat mot sin bil. Den uniformerade pekar med hela armen mot en riktig taxistation där vi lydigt ställde oss i kö =) Sen, var det snabba bud när det vår tur.

 Efter bara en liten stund fick vi vår taxi. Nu bar det av, hej och hå =)) Vädret är som det ofta är i sydliga länder disigt och fuktigt det var ca 25 grader varmt, d v s jätteäckligt.

 Efter vägen var det skitigt och mycket byggande av hemska höga hus, fy där skulle ingen behöva bo tänkte jag, jag vill hem nu. Kina har gjort sitt i mitt tycke då redan. Ångesten griper tag i mej, ve och fasa jag vill heeeeem nuuuuuu!!!!! inte sen utan ...nuuuuuuuu, snyft. Jag fick i detsamma ett sms från en av mina mågar där det stod något som: var strong nu lycka till med allt!! Då blev jag rörd också, himla bra kombination: ångest och blödighet=(. Taxichauffören kör som en galning men  (det skulle vi bli varse sen) gör alla här.

Det är högertrafik i Kina men ibland (när så önskas) är det lite vänstertrafik också, man lånar filer vilket håll dom än är ämnade åt.

Äntligen framme, hotellet ser fint ut det måste jag medge på utsidan alltså. Vi släpps av och går in till receptionen, vi får vänta lite på några kineser som står före oss i kön. Personalen ca 5-7 personer är naturligtvis också kineser. Det lär vi bli varse ska det visa sej! Nu är det vår tur, yiss, hello säjer Raija och jag nästan i kör. Dom svarar Ni ha som betyder ungefär hej. Vi säjer våra namn, dom stirrar bara och gör nån gest som troligen betyder att dom vill ha mitt betalkort och det är nu problemen börjar. Dom kan nämligen inte ett end ord engelska, ingen av dom där ca 7 människorna!! Nähä det är så det är i Kina, dom jävlarna kan bara sitt eget språk. Så urbota dumt va.? Vad ska det bli av detta? vad är detta för skräphotell egentligen. Ja det kommer vi inte att få veta och det skiter faktiskt jag i numera i? =) Jag ska nämligen aldrig rekommendera det i alla fall. Vad vi än säjer så grinar dom upp sej  sådär jäkla surmulet. Fy!! Om jag någon gång i hela mitt liv varit rasist så är det nu. Jag haaaaaaaaaaaaaaaaaaatar Kineser. Dom är fula och tråkiga snorkiga oförskämda etc etc. Nu är det sagt =) tråkigt hår har dom också medan jag kommer i håg det. Man kan ju undra så här i efterskott vad är hotell till för? I Kina är det uppenbarligen till bara för deras egna landsmän! Turister göre sej icke besvär.. nä just det, när allt kom omkring bodde det ju faktiskt bara Kineser här. Ska komma ihåg det. By the way vi får våra nycklar efter att dom dragit depositionen på 400 yuan vilket motsvarar ca 400 sek.

 

Vi lommar upp till våra respektive rum som verkligen trösterikt nog visar sej vara jätte fina, verkligen, yabba dabba doo! Jag går fram till fönstret och drar isär dom tjocka sovgardinerna och.. jo då det är en jättefin utsikt över Gula havet precis

 som utlovat. Nu kändes de ju lite bättre i alla fall. Jag slänger mej på sängen och studsar upp som en bumerang. Höll nära nog på att slå arslet av mej på ren svenska. Sängen var stenhård och dessutom utan madrass, men va f....?! Är det så dom fina rummen är beskaffade här och vi som ska vara här en hel förbannade vecka!!! Helvete!!

 Jag vill hem till min säng min madrass min kudde och alla mina saker, bu hu!! Jag måste vila lite ändå så jag blir liggande på "stensängen".

 Fasen vad hungrig jag är nu då. jag knackar på hos Raija och vi bestämmer oss för att gå och få oss lite till livs. Vi knallar ut på "stan" eller vad man ska kalla det. Vi går ut efter vägen nedanför hotellet och blickar ut över gatan där det fina vattnet ligger, det ser tryggt ut på nåt vis inte vet jag varför det bara kändes så just då. Vi promenerar längs stranden men inte verkar det finns någon restaurang inte?! Vi ser bra några sådana där hål i väggen som man har hör talas om. Det ser ut som en mur med små grottingångar liksom, hur som helst, det skrämmer oss. Vi vill inte äta på såna ställen och när vi går nära dom så luktar det riktig illa ungefär som rutten fisk urk!! knappast nåt för oss. I sina skyltfönster har dom små lortiga akvarier med stackars instängda fiskar och skaldjur , många på liten yta. Djurplågeri kallas det hos oss, basta!!

 Hungern gör sej påmind hela tiden, den går inte längre att ignorera. Vi faller till föga, går fram till ett sånt där hål och tittar in. Där är några skruttiga bord, vi går in och sätter oss. Det sitter några ungdomar bredvid oss, dom pekar och tisslar om oss västerlänningar. Dom ser nästan lite generade ut ha ha ha. Här glos det och stirras, man är absolut inte van vid turister här. Dom ska snart få nåt att skratta åt när vi gör vårt brakfiasko med våra shopsticks dvs pinnarna man äter med. Ägarinnan kommer snabbt med menyn, hon ser säkert att vi är osäkra på om vi ska äta här eller inte. Hon har säkert inte råd att missa någon kund =(.Hur som helt, menyn är förstås helt på kinesiska, vi försöker med lite engelska men ack .Stackarn förstår förstår inte ett ord till vårt förtret . Vi vänder oss till ungdomarna för att möjligen få lite hjälp men inte där heller, dom fortsätter bara att fnittra. Vi stirrar på varandra Raija och jag , vi är hungriga nu jättehungriga!!! Ägarinnan som nu har insett att vi inte kan läsa hennes meny kliver fram till sitt akvarium och med en menande blick på oss pekar hon samtidigt på en av sina större fiskar, lite gäddstuk tyckte jag det var på den. Vi liksom försökte på nåt sätt stirra bort lite för att vi ville ju egentligen inte ha fiskhelvetet för allt smör i Småland men vi hade verkligen inget att välja på. Vi nickade gemensamt, vi var liksom bedövade inför vad som komma skulle. Ägarinnan såg nöjd ut och log så där jävla surt som bara kineser kan, grrrrrrrrr. Hon gick in i sitt kök d v s en liten äcklig vrå där all "mat" tillagades. Hon kom ut med en stor håv och tar upp fiskstackarn sedan visar hon stolt upp den för oss. Vi flinar generat, och nickar som ett tecken på att vi ville ha fisken, detta var inte ok. Hon ville med detta visa oss hur färsk hennes mat var, blä!! Nu blir hon ännu mer barbarisk hon får något lömskt i blicken och tar ett stadigt tag om skaftet på hoven och tar upp gäddfisken och med den i hoven tar hon sats utav bara helvete och slänger den i väggen 2 ggr så att det skvätter hit och dit men det märker inte vår fiskmörderska som hon nu har blivit. Ja, nu benämns hon av oss som fiskmörderskan - hon den stolta ägarinnan! Hon visar nu lika stolt efter sin slakt och hur stendöd vår fisk är. Vi nickar igen som om vi tyckte att det allt var i sin ordning. Ingen av oss kunde egentligen stå för vårt beteende, så här förfallna var vi nu Raija och jag. Vår fisk passerar nu stendöd mot sin tillagning. Vi pratar om händelsen med fasa i våra röster medan vi väntar på maten. Det doftar inte analkande mat inte!! Det är en unken lukt från spisen, huuu!! Det rör sej i köket hör vi, Fiskmörderskan kommer emot oss med ett lyckligt ansikte. Hon ska nu  medelst sin mördade fisk stilla vår hunger. Middagen ställs på bordet. I ett vanligt handfat serveras maten. Vi tilldelas pinnar och varsin ljummen öl och varsin tallrik.

 

Vår fisk ligger nu framför oss kokt i ett handfat, flytande i en grå vattenliknande vätska förmodligen det vatten den är kokt i. Ögonen är också kokta, dom stirrar grått på oss liksom tomma men ändå lite anklagande som om dom ville tala om för oss att vi minsann inte är ett dugg bättre än fiskmörderskan. Vi hade ju tagit hennes parti, som nu innebar att han befann sig där i kokspadet för att serveras oss utsvultna utlänningar. Tragiskt, mycket tragiskt =( Hungern sved i oss, så att nu gick vi till angrepp mot vår fisk, fram med pinnarna bara !! Oj det var inte smart sagt. Det är inte det lättaste att äta med pinnar när man inte gjort det någon gång, Vi punkterade fisken tillsammans och försökte få i oss lite mat men fy det var inte lätt. Det blev inte lättare av att ungdomarna fortfarande glodde som byfånar. Det var lite ris med också men det lilla vi fick i oss var knappast mättande. Vi gav upp men innan vi gick hade ungdomarna dragit och lämnat efter sig lite tomatskivor, vi lockade till oss fiskmörderskan och visade skulorna för henne och försökte få henne att fatta att det var något sådant som vi skulle vilja ha. Hon fattade galoppen och genast tog hon upp vår order. Hon hade goda tider nu =) 2 beställningar av samma kund, tänk vad hon skulle tjäna pengar i dag! Hon stekte tomater och nåt ägg, det gick inte riktigt att se vad det var, hur som helst vi var fortfarande jättehungriga!!!

 

Några tjejer kom in och satt och tryckte på sina telefoner och log emot oss.Trevligt värre, vi som bara hade varit i kontakt med surisar. Vi tröttnade, betalade och gick. Fiskmörderskan vinkade lyckligt. Hon hade haft en bra och spännande dag precis som vi;) Vi gick tillbaka till hotellet.

 

Vi måste nog göra oss lite mer hemmastadda i området nu, vi ska ju bo här en tid ändå sa Raija. Jag ville ju ringa hem också som jag hade lovat. Jag försökte ringa från rummet men telefonen fungerade inte, men vilken surprise .. hotellskrället levde inte heller denna gång upp till våra förväntningar! Arg arg arg!! jag gick ner till receptionen i hopp om att kunna få lite hjälp.

 

Det var nu jag fattade att på detta hotell skulle man aldrig kunna få någon som helst hjälp om man så stog och dog! Det gick nämligen inte att ringa ut ur landet från detta minst bsakgt bedrövliga hotel: GRRRRRRR. Det spelar nämligen ingen som helst roll vad för problem som någon stackars människa skulle kunna råka ut för. Det finns ingen hjälp att få här!!!!!!!!!!!!!!!! Människorna som jobbar här är och förblir outbildade kinesiska arbetare. När jag säjer att dom inte kan engelska menar jag: INTE ETT JÄVLA ORD ENGELSKA!!! När man tilltalar dom kommer detta förbaskade flingrin i deras ansikten. Jag känner tydligt att jag vill en enda sak..... SLÅ DOM. Man får inte slå folk men jag vill slå kineser!!!

 Det som är så frustrerande är ju att dom, arbetarna alltså, inte ens får tänka själva. Det är ju inte klokt. Ingen kan eller får ta egna initiativ.

Sent omsider kunde dom i alla fall ordna med någon sorts adapter i vilken min mobiltelefon skulle kunna laddas. Alltid något! Vi vill inte sitta inne på hotellet, här finns inga utemöbler eller något parkliknande. Skittrist det känns liksom östasiatiskt så klart!

Vi hade blivit lovade att det fanns en bassäng i nedre delen av hotelbyggnaden, vi travade dit och höll nära nog på att kräkas avstanken från "vattnet" i den. Det var ett djup på ca 10 cm och det såg ut som någon sorts svart, grön, grå sörja. Det måste ha varit stopp i rören i flera år och ingen brydde sig om att göra i ordning där. Det var en besvikelse till då.

 

Vi går ut och går nedåt stranden där finns något litet försäljningsstånd där det säljs lite fula saker som snäckhalsband och leksaker, det mörknar på och klockan är 18 ca. Vi känner doft av mat, god doft, våra näsor förleder oss inte, vi hamnar mitt inne på en liten bonnig ute restaurang. Försöker med engelskan igen men utan framgång. Det sitter en ung kvinnlig gäst här och hon hör oss och vi frågar om hon kan hjälpa oss och det gör hon på sin klena engelska YISSSSS, Tack gode Gud kanske ska vi få lite vanlig eller nästan vanlig mat nu. ÅHHHHH spänningen är olidlig. Vi säger och hon översätter, meat, vegetabiles and rise .Vi väntar med spänning ..... det doftar smaskens!! Vi tror inte våra ögon, det kommer in så jättegod mat!!! Ris, kött, grönsaker och en stor ljummen öl som vi delar på, Jag älskar Kina!! Just nu i alla fall, Det är väldigt enkel mat i enkel miljö men det är helt ok. Vi har som sagt rest en del båda två och vet att inget är som hemma, nu spelar ingenting någon roll för nu är vi mätta i magen, Raija och jag. Fast det var nog råttan också, han som sprang mellan borden och soporna på restaurangen. Undrar vad det var för sorts kött förresten, det var en benknota som såg ut som ett tjockt L med ett hål i. Äsh vi struntar i det. Första dagen led mot sitt slut, dags att nanna.

 

 Nu kom natten och ensamheten här i Kina, på ett hotell där ingen förstod mej. Om jag var ledsen så att någon såg skulle jag ändå inte kunna förklara det för någon. Ingen kunde ju förstå mitt språk eller ens lite engelska men varför skulle det behöva hända? Såklart det inte skulle hända fast... om.....?!

 

Känslorna blev mej övermäktiga som om någon inom mej ville ut men vem ? men den här känslan som nu etsade sej fast känner jag ju igen på nåt sätt. Jag kom att tänka på dom där blommiga tapeterna i sovrummet på kollot på Rådmans ö. När jag var ca 4 år fick jag åka på kolloni som det hette. Det var frälsningsarmèn som anordnade sådant för oss statungar som vi kallades. Detta för att vi skulle få lite frisk luft och lite rekreation. Saken var bara den att ingen hade talat om för mej att jag skulle resa bort =(  Bort till det där rummet med dom blommiga tapeterna, jag skulle sova, äta, leka där! Andra tanter än min mamma skulle klä av mej och klä på mej ge och mej mat. Jag fick en sån där rutig klänning som vi alla skulle ha. Jag kommer ihåg hur jag också då kämpade mot gråten =(( hur länge skulle jag vara här, när fick jag komma hem? Skulle jag få komma hem? Tänk om inte, ja vad vet jag? Jag som är där. Nu är jag inte där i alla fall jag är här i Kina, så är det ju! Herre gud det är ju långt bort det =) Så klart det är, vi hade ju flugit mer än 12 timmar! Alltså inte nog med att jag är i Kina jag är långt bort också!! Jättelångt från alla, uch nu längtar jag efter alla men för ett ögonblick kommer jag ihåg att jag faktiskt inte är 4 eller 5 år utan faktiskt 54 =) så nu måste jag sluta tänka men hur slutar man tänka? Inte vet jag. Jag har aldrig gjort det. Kanske betyder det att glömma men jag har inte glömt, jag kan inte glömma. Jag har fått en fantastisk egenskap med mej i livet och det är mitt minne. Ett superminne, tack för det! Och förresten måste man sluta tänka för att inte vara ledsen, inte då! Måste man glömma? Då är man ju ledsen i alla fall fast ingen ser när man inte har glömt. Jag bestämde mej för att vara ledsen för annars skulle jag ju narras och det för mej själv dessutom. Det är ju om möjligt ännu värre, ledsen, längtansfull och lurad av mej själv, nä det blir inget av med det! Jag tänkte att jag måste sova jag hade ju med undantag för några timmars slumrande varit vaken mer än ett och ett halvt dygn ju.

 

Jag låg där och glodde och kände mer och mer hur jag var på väg att börja tjuta och så blev det. Förbannade känslor som inte går att styra, fan också =(((( Nu seglade ju ett annat problem upp. Nämligen ögonen, hur kommer mina ögon se ut i morgon när jag vaknar, svullna som få och jag som ska på affärsmöte med fabrikör och därtill middag! Huh nu gäller det att lägga tepåsar på ögonen och ligga still.Till sist somnade jag men bara för ett par timmar, vid 2 tiden vaknade jag och fick inte luft. Nu storgrät jag och jag kan inte riktigt förklara varför, jag höll på att kvävas tyckte jag, nu måste allt ut vad det nu var, jag ringde hem men inget svar, fasen också nu när mobilen var laddad och allt. Jag var desperat, satt på min resväska som en bagpacker, oj oj oj! Tjöt i kudden som en tonåring, vankade av och an stirrade ut genom fönstret, Jag avskydde Kina, maten, sängen, kudden, livet ja ta mej fan allt. Skulle någon vänlig själ bjudit på sprit så hade jag druckit allt som gavs. Nu ville jag till och med bli full också bara för att slippa dom här jobbiga känslorna!

 

Nu kom jag på, jag ringer hem på telefonsvararen och säjer att jag vill att han ringer mej, sagt och gjort men när man ringer så sviker mej min röst. Jag hulkar och låter som om jag ska kremeras allra minst, nu lättade det verkligen. Jag ringde igen och sa att nu kändes det lite bättre, skönt att prata av sej.

 

Jag baddade mina ögon och lade blöta tepåsar på dom, annars skulle jag ju se ut som katten Gustav nästa dag, hur som helst, jag somnade och vaknade av att mobilen ringde, det var gubben... lycka, han var orolig naturligtvis efter att ha hört mina meddelanden. Så klart att det är jobbigt med en gumma som är ledsen i Kina. Nåväl, han tröstade och vi småpratade lite, han gav oss rådet att kolla efter människor som såg europeiska ut och fråga var dom kom ifrån så kanske dom kunde säja var man kunde hitta nånstans att äta, bright snubbe .Vilken nedrans teleräkning jag fick sen : 5000:- fan också! Ja ja men strunt i det, det vet jag inte nu och det är skönt!! Han hade pratat med sin syster också som är bosatt Österrike, hon hade kollat på nätet och det skulle tydligen finnas en tysk restaurang inom några mils radie. Vad glad jag blev att dom engagerade sej, verkligen. Härligt! Nu tändes vårt hopp om mat , riktig mat fanns här.. på riktigt. yeah!! Nu var jag lugn, somnade som en björn på min jävla stensäng ;)))

 

På söndagsmorgonen hoppades vi på en god frukost, det måste väl ändå finnas för katten. Ja, nåt borde väl ändå funka på det här hotellet. Men ack vad vi bedrog oss! Det var det värsta hade jag sett ditintills i matväg måste jag säja! Fy faderullan!! Inget doftade gott någonstans, inte i restaurangen heller. Nä det luktade fan, ja det stank helt enkelt, vad vet jag inte men det var en kväljande lukt. Knappast nåt som retade aptiten inte, burrrrrr! Som tur var hade jag laddat med några dubbelmackor från Wasa hemifrån. Det fick duga i nuläget. Vi hade sett att det bredvid Fiskmörderskan fanns en liten butik en " håliväggenbutik".Vi traskade ner för att försöka finna nåt i matväg. Det var en något lite glad/sur liten kinesgubbe som ägde butiken. Han hade lite vetebröd, sånt som Raija gillar, det var ju alltid något. Raija hade också varit lite förutseende för hon hade med sej ett gäng portionspåsar med Nescaffe =). Så.. nu fick vi i alla fall i oss lite i magarna inför denna nya dag. Tänk vad glad man är för så lite bara för att något bättre inte står att finna just nu. Vi njöt av vår egenhändigt komponerade frukost. Vi lät maten tysta mun som men säjer men det var nog en liten lömsk tystnad för båda satt nu bara och tänkte på samma sak, nämligen : Hur ska nästa måltid se ut och blir det nån i dag ens?! Nåväl vi njöt en stund till sen gick jag in till mej till mitt nuvarande hem som ju liknade mest ett fängelse. Nu smög sej den där otäcka ensamhetskänslan på mej igen, hur skulle jag stå ut... en heeeel vecka till, en väldigt lång sådan. Så var det. Nu ville jag ta till lipen igen men fan det hjälper ju inte jag måste sluta med det och det nu. Nu måste jag va stark, jätte stark..... jag som är egen företagare och allt!! Jag är inte här för att sitta och tjuta på en stensäng, nej jag är här för att göra affärer. Det ska bli business här i Qing Dao, annars hade vi lika gärna kunnat stanna hemma. Nu var vi här och nu biter vi ihop. Så hård man kan vara mot sej själv!? Mot andra är man mjuk men inte mot sej själv. Jag började tänka lite djupare på hur jag behandlar mej själv egentligen. Hur kan det komma sej att man styr sej själv med järnhand och ett rejält mått av diktaturfasoner när man aldrig någonsin skulle komma på tanken att göra så mot någon annan människa?! Ja, den frågan får jag lov att ta itu med nån annan gång. Nu ska vi planera inför våra möten med Kineserna som vi nu ska inleda affärskontakter med.

 

Nu träffas Raija och jag utanför hennes dörr och börjar knalla ned mot vattnet och bort mot höghusen som ser ut att vara ett modernt område. Vi småpratade på vägen om hur vi tänkt oss möten med våra nya leverantörer. Dock skulle inget bli som vi tänkt med det visste vi inget om i nuläget. Snart halkade vi in på ämnet mat såklart. Hur skulle det bli idag skulle vi försöka hitta på nåt nytt vilket inte såg alltför hoppfullt ut eller skulle vi försöka på stranden som igår ? Vi hade insett att västerlänningar inte hörde till vardagen här, vi hade när allt kom omkring faktiskt inte sett en enda människa med västerländskt utseende. Raija sa: vi dyker på någon som ser ljus ut och frågar bara var dom kommer ifrån och om dom kan prata Engelska så kanske nåt händer. Sen pumpar vi stackaren på om han/hon vet något ställe där dom serverar Western food.

 

Vi hade för tillfället helt glömt bort att det var just det min man hade givit oss råd at göra. Vi knallade vidare utefter stranden solen var på sitt bästa humör och det var ca 25 garder varmt, riktigt skönt! Det kom ett par män gående i motsatt riktning. Dom var blonda och vi blev ivriga men kom liksom av oss, dom passerade oss, jaha nu var vi väl bra korkade, missade vi vår chans nu?? Ja för katten, vi snurrade på klacken och sprang tillbaka och ropade "hello" dom vände sej om och sa också " hello. Jag tog mod till mej och frågade where are you from?! Dom svarade artigt: From Sweden, vad i h..........ete . Var det sant, hörde vi rätt. Ja det gjorde vi!! SWEDEN,SWEDEN SW...............jo det var sant, dom kom ifrån Sverige och var stationerade här i Qing Dao i jobbsyfte och hade varit här i ca 6 månader. Det var ju som från himlen. Dom frågade oss hur länge vi varit här och vi svarade 1 dag och vi hatar redan allt här. Vi frågade som vi tänkt om dom visste nånstans att äta och då tar en av dom fram ett visitkort till en Tysk restaurang. Det var ju den som min svägerska hade tipsat om som hon hittat på nätet. Dom berättade att det fanns en restaurang i deras hotell också som serverade pizza och pasta. Helvete vilken lyx. Nu kändes det så mycket bättre så oj oj oj. Dom sa att man måste ta taxi till båda ställena som härifrån skulle ta ca 10-15 minuter och skulle kosta ca 9-10 yuan ca 10 svenska kronor men who cares , yippie !!!!!! Vi var öppna för vad som helst så klart =))Vi bestämde på rot som man sa i Stockholm på 40-talet, att ikväll skulle det bli Tysken och inget annat . Vi skulle vräka i oss allt vi kunde ha ha ha. Vi var uppspelta som bara den nu =) Inte nog med att vi nu kunde hitta riktig mat, dom berättade också var det fanns ett Köpcentrum åt Samma håll som restaurangen, oj kunde det bli bättre vi som är tjejer och allt.

 

Vi gick på fjäderfötter, ja så kändes det. Den känslan kommer man ju sent att glömma ska jag säja. Föga anade vi att detta skulle vara de enda Svenskar vi kom att träffa på hela tiden i Kina!! Ja för resten de enda västerlänningarna. Fan om vi hade vetat men det gjorde inget nu, vi var lyckliga Raija och jag, överlyckliga!! Vi hoppade in i första bästa taxi och lämpades av vid köpcentret, vi lullade omkring och bara njöt. Vips så hade vi börjat shoppa, nu var allt kul ha ha ha, jättekul!! Här fanns ju ett riktigt varuhus. Dom hade ju också en mat avdelning, vi hoppades på att hitta något vi tyckte om, vilket inte såg alltför hoppfullt ut =(. Vi längtade efter ost men det ar väl inte att tänka på, eller? Det är väl ändå rätt konstigt att man alltid ska längta till något som man inte har för tillfället, det är ju likadant hemma, har man kokkorv så ska man prompt ha grillkorv. Hur som helst det mesta i matväg här var ju Kinesiskt d v s äckligt men det var spännande ändå. Vi kom fram till en mat avdelning som hade lite olika landsskyltar till exempel en hylla där det stod France o s v. Dock ingen svensk fast det hade vi nog inte väntat oss heller. På just den franska avdelningen fanns en hylla med smör och yoghurt. Nu tänkte vi, nu då kan det inte finnas ost här då, bara liiiite ost, snälla!? Jag smög emot hyllan och .... va det sant? var det ost därborta eller såg jag en hägring?? Jag gick närmare och ... Jo det är ost. Åh vilken känsla, ostmacka nästa! jo, man tackar!! Skivad Gouda ost. Tänk om det skulle funnas en hel ost som man skivar själv. Tänk va, här hittar man det man vill ha och sen vill man ändå ha mer och bättre. Är det inte höjden av girighet? jo det måste det vara;) Jag kollade lite till och ta mej katten var det inte en hel ost där nästan längst ner. Jo kan man tänka sej, det var en edamer stor och hel. Nu var vi så nöjda så att vi log sådär fånigt som om vi knarkat eller nåt. Det spelade ingen roll hur fåniga vi såg ut för vi hade ost i påsen och vi bar våran ost nästan som ett lindebarn. I morgon bitti, då minsann, skulle vi ha en riktig brakfrukost, yeah!! Lunchtime - vi hade i varuhuset sett en liten fast-food restaurang, visserligen Kinesisk men det såg ändå gott ut på bilderna dom hade i fönstret och utmed väggarna. Vi testar sa vi, herregud vad spelade det för roll om det inte föll oss helt i smaken vi har ju visitkort till Tysken, en sk backup. Då spelar ju ingenting någon större roll=)). Vi stod i kö ungefär som på pizza hut eller nåt i den stilen och åt nån sorts stark soppa, alldeles för stark men det gick ner, inget mer med det. Vi luffar runt lite till och fönstershoppar lite sen tar vi taxi hem till hotellet , 9 yuan helt ok.

 

Nu vet vi det blir taxi överallt dit vi ska, det funkar. När vi kom till hotellet gled vi bra förbi dom syrliga kinesansiktena och sa artigt, niha. Niha sa dom, sen var det över för den gången. Vi gick in var och en till sej. Jag packade upp och lade osten i kylskåpet, för ett sånt hade vi och vattenkokare, det minsann!

 

Jag låg på stensängen en stund men jag kunde inte låt bli att smyga mej till kylskåpet lite då och då bara för att kolla... visst hade vi ost där? inte hade jag väl drömt? Nej det hade jag inte, vi hade ost och den låg kvar där varje gång jag öppnade kylskåpsdörren. Om den hade varit levande hade den säkert ropat : Hej tjejer här har ni mej!!! eran alldeles egen ost, ät mej!!! Jag ska inte göra er besvikna, nej nej nej, aldrig i livet=)) Nu när jag var säker på att osten låg i säkert förvar somnade jag. Det var en skön tupplur på stensängshelvetet. Allt bara för att vi hade vår ost. Nog om vår ost för nu.

 

Nu började det bli kväll, det mörknade på, klockan var ca 17, Söndagen den 8/10, snart skulle det bli mörkt . Vad fasen gör väl det att det blir mörkt vi ska t taxi, igen ha ha ha. Nu är det den Tyska restaurangen som gäller, framåt marsh! Vi pladdrade på vägen om vad vi hittat och om hur det skulle ha varit om vi inte träffat Svenskarna. Då jäklar, hade det varit annat ljud i skällan som man säjer men inte nu inte, nej nej nej =) Det var en bit till Tysken det tog ca 20 minuter och kostade 17 yuan. So what, 17 spänn .Nada! Restaurangen såg härligt Tysk ut utifrån nästan lite Österrikisk också. Våran Tyska restaurang WOW!!Vi stegade in, ho ho!! bara vi där och några Kineser som serverade. Vi valde och vrakade mellan dom tomma borden, tog ett för 2, lite offside ha ha, varför vet jag inte , det var ju inte direkt nån trängsel. Genast uppenbarade sej en servitris med mat och dryckes meny. Jag öppnar den och ser i ett nafs att det står " wienerschnitzel som nr 1 ,yippie!!! dessutom har dom gemischter sallad, d v s blandade kalla grönsaker på fat bredvid. Så får det bli och för att jag nu var så uppsluppen fick det bli en extra sallad också! Inget är som väntans tider säjs det, kan dom verkligen laga sån europeisk mat här i Kina. Den som lever får se. Ja jamensan det kan dom .Det var såååååååååååå gott. Oj oj oj. jag tar ett glas lätt mousserande vitt vin till, också det lika gott och kallt! Det passade så bra med det lite mousserande vinet till. Vilket kalas!!Det var en billig kväll, det hela gick på 68 yuan och vi var därefter på strålande humör!

 

Det var en mysig kväll ljumt i luften vi promenerade från tysken ner mot stan. Några tiggare möter vi efter vägen men det har vi ju skam till sägandes hemma i Sverige också. När vi gått en bra bit ca 1 1/2 timme tar vi en taxi hem till hotellet igen. Vi har nu med oss visitkort från hotellet på Kinesiska eftersom taxichauförer här i Qing Dao inte kan någon engelska, dom heller!! Vi är hemma vid 20 tiden mätta och belåtna och genom trötta. Oj oj oj, vilken mysig känsla. Jag tog ett varmt bad och låg och filosoferade en lång stund! Sen blev det en ansiktsmask och kollande på BBC-News. Kvällen avrundade jag med en kopp grönt te=). Rena hälsokuren ha ha ha. Nu hade jag mjuknat lite i min egen attityd mot Kina, jag hade fattat att det kommer att funka att bo här så länge som det var sagt. Skönt med lite världsnyheter även om jag inte fattade allt. Somnade och vaknade utvilad om även öm överallt för sängjävelns skull.

 

Dags för frukost inne hos Raija igen, nu med ost och kaffe, ha ha. Jaja mensan, det var inte helt fel. Ingen av oss hade kniv så vi klippte osten i lagom stora bitar som passade på brödet. Är man Frisör har man alltid en sax tillhands som väl är =)

 

Nu var det dags att göra sej i ordning för vårt första möte med en av våra framtida leverantörer som vi hoppas, brrr det är allt lite nervöst faktiskt. Vi spånade lite över om det var en man eller kvinna vi skulle möta. Det visade sej vara en kvinna, hustrun till mannen som stod som VD så att säja. Hon var enkel men ändå mycket respektabel i sin roll som vice VD. Vi bjöds in i en vit Buick, jäklar vad flott, det trodde jag inte om Kineser, att dom åker omkring i Amerikanska bilar, bara så där. Hon höll igång samtalet under bilfärden som varade ca 1 1/2 timme. Det var ca 10-12 mil till fabriken. Hej vad det gick. Hon pratade mycket om affärer dom har med andra länder som till exempel Ryssland. Hon berättar jättestolt att den senaste ordern från just Ryssland var på 10.000 peruker. Oj. I våras, närmare bestämt i slutet av Maj hade jag och Raija ett möte med en kille som heter  Martin från handelskammaren i Göteborg. Jag kom nu i bilen på nåt viktigt han sagt till oss, nämligen att om någon kinesisk fabrikör säjer sej ha en eller fler jätte ordrar så är det en varningsklocka! Det är troligen då så att den kunden är högprioritet och inte vi, hmmmmm det här känns inte helt bra =(; Ok då vet vi. Vi fortsatte vårt småprat hon berättade att hon läst vid universitetet här i Qing Dao, hon är ingen dumskalle inte!

 

Trafiken här i Kina finns det något att säja om, verkligen!! Det tutas oavbrutet, man kör ömsom högertrafik och ömsom vänstertrafik. Familjer med barn bor och leker alldeles intill vägen, Det ser ut som i Indien, sånt som man sett i olika reportage. Kina och Indien inte så stor skillnad alltså. Äntligen framme i ett jättelikt fabriksområde. Alla byggnader ser likadana ut, låga ljusa byggnader med blåa tak. Det ser ut som dom områden man flög in över när man landade både Beijing och Qing Dao. Det ser ytterst opersonligt ut men det hade vi nog väntat oss också. Ska jag vara riktigt ärlig och det är jag ju så fick jag riktig ångest nu. Jag måste säja att det verkligen ser ut som ett koncentrationsläger. Fy sjutton vilken hemsk arbetsplats. Nåväl vi har åkt bil en lång stund så nu är vi kissnödiga och vi blir in visade till toaletten. TOALETT men vad i herrans namn!!!! nog för att jag rest rätt mycket ända sen i slutet av 60 -talet men detta har jag eller vi aldrig sett. Absolut det mest vidriga i toalettväg någonsin!!! Det är det gamla vanliga hålet i golvet, ok det är inget nytt men... det är inga riktiga toalettbås med vägger ända upp, nej det är bara en liten låg mur mellan varje hål och till råga på allt ingen dörr att stänga om sej. Det är 4 toaletter på varje sida mitt emot varandra, alla kan se alla när dom sitter och lägger en kabel skämtsamt sagt ( eller)!! Det är oerhört smutsigt, inget verkar göras rent systematiskt. Det finns inget toapapper men det gör det nästan aldrig här i Kina. blääää!! Vi är baske mej bestörta både Raija och jag!! Stackars kvinnor i synnerhet, som tvingas sitta och byta sina mensskydd så här inför andra. Detta är oerhört avklädande och djupt generande. Jag skulle vilja kalla det kränkande på högsta nivå. Vad värre är, det går inte att spola ordentligt heller. Det som gjorts ligger kvar och allt bildar någon sorts delta liksom. Och förresten kissa måste man också oavsett interiör så vi fixade detta också Svenskar som vi är, vi hade ju inget val!! Vi gick tillbaka in på fabriken, god stämning rådde där  omständigheterna till trots.

 

 Man jobbade hårt och effektivt som det förväntas av fabriksarbetare här i Kina. Det vilade inga ledsamheter här inte, man skojade och småpratade och det verkade verkligen som dom hade roligt. Fantastiskt folk det här!! Vi frågade "henne" hur det ser ut med arbetstider, löner, ledighet o s v. Vi kom inte in på semester alls, det kändes som om det inte var läge för ett sånt snack just nu;) Hon svarar emellertid sakligt på våra frågor: Här arbetar man 14 timmar per dag 14 dagar i sträck därefter är man ledig 1 dag. Så ser det ut här. Man är än en gång tacksam för att man är Svensk. Heja Sverige!! ingen av personalen pratar emellertid med oss, dom ler och arbetar. Vi tror att dom vill visa oss hur duktiga och produktiva dom är kanske för att deras företag ska stiga i anseende hos oss. Det skulle ju i förlängningen ge dom fortsatt jobb =) Sedan blir vi guidade in i arbetarnas " bostäder. Herre gud, det är ju inte klokt dom bor i våningssängar, 3-vånings. Alltså bor det 6 personer i varje rum med 2 trippelsängar och en liten liten smal gång i mellan. Det är dom här fabrikerna och arbetarnas bostäder som tillsammans utgör bilden av ett koncentrationsläger, Uch, ve och fasa att behöva jobba och leva här. Leva ja, vilket tråkigt liv bara arbete och sova. Ingen fritid här inte. Man skulle gärna velat ha ett snack med någon som jobbade här men det skulle naturligtvis ta hus i helvete och man skulle snabbt deporteras ut härifrån för evigt! Detta är Kina säjer Raija med bestämdhet i tonen, ja ja, det kan väl hända men måste hon låta så förbannat rejäl så att jag framstår som mindre vetande. Hur som helst vi är på ett affärsmöte och det känns sådär....Nu kommer chefen en minst sagt slafsig karl! Vi hälsar, det känns som om vi är i vägen på nåt sätt. Han pratar med sina medarbetare inte med oss och bara Kinesiska. Fy fan vad nonchalant han är, han tittar inte ens åt oss. Sen märker vi att snubben inte kan ett end ord engelska. Skralt måste jag säja. Oförskämt. Man åker till Kina, inte nästgårds precis och blir behandlad som luft. Ok, jag syns vill jag bara säja men inte här i Kina inte. Nej nej, gubben brukar skoja ( hoppas jag) och säja att det blir solförmörkelse när jag går förbi också plötsligt finner jag mej som en transparent varelse, ser jag ut som en plastpåse kanske ?! GRRRRRR, Fan vad grinig jag är nu.

 

Ok, nu säjer han nåt och vår värdinna , (hans fru) talar om att vi ska bli bjudna på lunch. Vi ska till en lokal restaurang, Oj oj, vad månne detta bli?! Vi är minst sagt skitskraja. Jodå, vi åker iväg till en restaurang där det är smockfullt med gäster, jag tror att dom bokat ett bord för vi får ett eget rum. Nu är det inte kul ska jag säja. Detta är vad vi sen kom att kalla ångestrummet... inte ett enda fönster, Kala väggar och inga fler bord. Nä ä vad läskigt det är här. Min klaustrofobi gör sig påmind och Raija såg ut som om hon var inlåst med vilda djur inte minst! Vi är helt vettskrämda. Nåväl maten man ville ha skulle man peka ut själv. Nåååå, vad stod på menyn då? De fanns nu ingen skriven meny. Ja ha, då får man väl kolla på det som dom ska äta tänkte jag. Det visar sej att allt ligger framför oss nästan på golvet. Vad har vi här nu då? Jo.... Grönsaker....vänta nu lite här; Vad var det mer där nere i plastbaljorna som vi kunde välja på? Ja ha oj, det var ca 8 centimeter långa feta svarta larver som krälar omkring och ovanför hänger en stor bur med jättestora gulbruna humlor, nä nu höll vi verkligen på att spy, fy fan.

Frun eller Lisa som hon heter berättar att humlorna fångas i träden så här på hösten och man tillagar dom genom att helt enkelt wooka dom.

 Det låter ju krispigt och smarrigt =(((

 

Nåvöl chefen fortsatte att nonchalera oss, han försåg sej utav ”godsakerna” Vi hade panik, va fan säjer vi. Vi såg bara äckligheter, i nästa balja fanns det puppor ca 5 centimeter åt alla håll. Nä det kan inte vara sant, det här är det enda som bjuds. Vi säjer kort och gott vi är vegetarianer, att våra magar inte tål sådan "mat", det går hem och efter maten eller vad man nu ska kalla det åker vi tillbaks till fabriken. Vi kollar på peruker och går igenom de prover som ska skickas till oss och hur vår fortsatta kontakt ska se ut. Vi känner oss väldigt tveksamma till hur vi ska samarbeta i fortsättningen. Vi blir skjutsade till vårt hotell inte i den flotta amerikanaren nu utan en folkvagnsbuss utan säkerhetsbälten, ha ha, snacka om att man ska veta sin plats, vi är inte värda att få åka flott en gång till,ha ha ha!!! Det skiter vi högaktningsfullt i. Vi går bara upp till våra rum, freschar upp oss lite och sedan bär det iväg till, Yiss!!!! Tysken så klart!!

 

Tysken är lika med trygghet i nuläget =) Wienerschnitzel och gemichter sallad och det vita lätt mousserande vinet, Kalas!! Vi går igenom vår dag, d v s vårt första affärsmöte med Kineser. Vi har ju ingen erfarenhet alls ju vad det gäller direktkontakter med detta folk. Vi tror i nuläget att det är så här det funkar i Kina. Skitstövlar som tar sig friheter att behandla oss kvinnliga utländska företagare som skit. Att endast prata sitt språk och helt negligera oss. Det glömmer man inte. Ja, vi hade mycket att dryfta Raija och jag. Vi smaskade i oss den goda maten sen promenerade vi en bit hemåt igen innan vi tog taxi sista biten. Vi sa god natt och landade i var sitt rum. Nu var Måndagen till ända, vi skulle ha nästa möte med ett nytt företag på Tisdagen men det blev inte av , kanske lika bra det .Vi var skittrötta.

 

Det fick bli en ledig dag. Inte helt fel, vi stolpade iväg åt det motsatta hållet alltså inte åt samma håll där vi hade mött de välsignade Svenskarna. Vi gick förbi många " hål i väggen" restauranger. Det visade sej att det fanns andra restauranger också fast inte såna som vi skulle vilja gå in och äta på, det stank ju som sagt, ingen god mat doft där inte men vi stannar till framför fönstret till en sk vanlig restaurang. Vi blir stående och gloende in i genom fönstret på ett kinesiskt par som ligger över fönsterbordet mitt emot varandra och mitt på bordet och mitt emellan dom ligger deras bebis och sover. Alla tre sover på restaurangen på bordet!!  Är detta normalt? Nej inte hos oss. Vi kan bara föreställa oss att Kineser som arbetar under så svåra förhållanden som vi sett och som dessutom har familj måste vara helt utbrända som vi kallar det. Detta ser ut att vara beviset!!

 

Vi tuffar vidare mot något sorts shoppingcenter som vi prickat in på en karta. En gammal kinesgubbe hade en liten turistbutik, vi går in. Det ser spännande ut, vi går in. Här jag hittar en härlig träfigur som jag absolut vill ha men farbrorn är dyr som fasen. Plötsligt kommer jag på mej själv med att pruta!! Va, jag som aldrig prutar, nu skäms jag, Verkligen!!. Raija är stenhård, pruta surru, det måste man säjer hon . Ja ha, okej då, jag fortsätter. Ha ha , jag vinner och får träfiguren för 60 yuan istället för 80 som var hans utgångspris! WOW, det är ju klockrent!! Vad kul, nu är jag på gott humör. Vädrets makter är oss nådiga i dag också vad härligt. Vi hittar vår shopping gata.

 

Det är många vägarbeten på gång här, ja faktiskt överallt i Qing Dao. Det är för att Kina ska vara värd för OS år 2008 och det är bara 2 år dit. Oj vad dom sliter. Inga moderna arbetsredskap här inte men en jäkla massa folk. Ja, det är ju det som är Kina, människor, människor och åter människor. Qing Dao blir så kallad paralell stad till Beijing under OS-spelen. Spännande! Vad ska man då säja om vår nyfunna shopping gata, lite så där va? Några små sunkiga butiker här och där, några jättevaruhus, typ NK. Ja ja men det är trevligt att bara strosa omkring så här i en annan del av världen. App app app!! vad skådar vårt norra öga? Om inte Mac Donalds. Yippie, lunchen är räddad. Det var helt ok med en ”Mance donka” till lunch. Det kostade ca 16 yuan, härligt nu var vi mätta på vårt vis. Vilken torftig inredning det var då, det såg ut som ett Ryskt soppkök från 60-talet =(( Det bekom oss inte, vi var mätta och belåtna=)

 

Vi gick gatan ner åt det håll vi kommit ifrån. Vi går mot vattnet och där ute finns en pir som det också står om i turistböcker. Vi gick ut på piren, där stod en kille och sålde melonbitar staplade på en pinne, jag köpte en, det var jättegott och läskande i värmen. Här var många turister, mest Kineser förstås. Dom glor på oss ljusa människor som om vi kom från månen; ha ha ha vilka bonnläppar =) En äldre man kommer fram till oss med hela sin familj och den gamle mannen pekar och gestikulerar till oss och vi förstår att dom vill ha oss med på en familjebild. Vi är med i matchen, här fotas vi nu hej vilt. Tänk va, så ovanliga är vi Raija och jag, blekansikten och allt, så att dom vill för eviga oss.

 

Ha ha, sen travar vi iväg mot staden igen och på gångvägen utmed stranden sitter en kvinna och säljer knasiga saker, ja älskar knasiga saker. Få se nu vad hon har där på sitt lilla hemgjorda bord. Hon har en sån där pipsak som man blåser i på kalas, som flyger ut från käften. Det är bara det att den flyger ut på tvären åt båda håll som en musche, den piper också som dom vanliga vi är vana vid. Den sitter liksom under en stor näsa med glasögon ovanpå. Herre gud vad vi blåser och skrattar. Vi frågar vår försäljerska vad den kostar, 10 yuan säger vår säljvillige dam, va 10 spänn!? Nä det var för jäkla dyrt sa vi och skrattade så att vi vek oss. Vi tvekade  men sen fattade vi ju att det var 4 st för 10 kronor, ok det var ju nåt helt annat. Vi ville ha var sin. Det var då Raija kom med sin bästa snålkommentar: funkar den då? ha ha ha 2.50 skr, så what!! Skit i om den funkar vi ska ha varsin så klart;) I Raijas ögon är 2.50 pengar, inte mycket pengar men ändå pengar, då ska den banne mej funka!! Ja ja, den funkar sa jag och därmed var vi ägare till varsin knasig blåsgrej. Kul att ha egna tokgrejer på nästa party =))

 

Vi bestämde att vi skulle pröva våra ny inköpta partyprlar när vi kom till hotellet sen. Nu hade vi knallat ca 4 timmar så vi var supertrötta, det blev en liten powernap som man säjer, det var skönt även om det var på en stensäng, pusst stön. Vid 17 tiden träffades vi och det bar av till Tysken igen. Samma mat i kväll igen Gud vad gött. Vi tar en rejäl promenad på ca 2 timmar, det var välbehövligt så proppmätta som vi nu var, ändå blev det taxi på slutet. Vi hade köpt tidskriften China Daily så sysselsättning skulle inte bli något problem. Oh vad härligt, tidning och ett varmt bad. BBC-News berättar att en minister i Sveriges nya alliansregering fått avgå på grund av nåt mygel. Ja ha, fan vad najs, det är vad som säjs om Sverige här i Kina, känns så där =(. natti natti, nu sussades det må jag säja. Behöver jag säja att jag vaknade lika mörbultad som vanligt?

 

Nu är det Onsdag och vi ska träffa nummer 2 av våra förutbestämda leverantörer. Det kommer att bli jättetrevligt, det måste det bli =) Vi blir hämtade av en av delägarna d v s hustrun i ett företag som drivs av ett äkta par. Dags igen för en 10 mils resa på hemska vägar med hemska förare. Lily som ägarinnan heter presenterar samma sorts fabrik med liknande arbetsförhållnden som den förra, oj oj oj, så är det bara här i Kina. Sedan tar dom med oss till sitt kontor som ligger mer centralt i Qing Dao. Där sitter kontorstjejerna och småpratar medan dom äter sina lunchlådor. Dom ser ut att trivas,vad najs, det finns glada Kineser =) Så trevliga värdparet är också, både hon och han. Dom bjuder på lunch-middag. Gud vilken god mat, kött, grönsaker, lite ris och naturligtvis ljummen öl, det har jag märkt .. att ölen är rumstempererad hmmmmm, undrar varför? Vi har väldigt trevligt, småpratar om det mesta, dom säjer att dom vet 3 saker om Sverige, ok vad kan det va då? Nr 1) vi har en Kung . Nr 2) företaget Ericsson, bra där!! Sen kommer nr 3) Nokia???!!. Ok, det kändes väl så där !! En kines får ju inte tappa ansiktet som vi vet men vi lyckades i alla fall få killen att fatta att Nokia är Finskt;) Det är i alla fall nordiskt sa han , ja ja deras ansikten var intakta. Vi köper väl det då.

 

Dom erbjuder nu oss att en av deras anställda följer med oss på shoppingtur, vad kul, det uppskattar vi!! Hon tar med oss till ett varuhus inne i stan, rätt fint sådant också. Vi kollar lite och köper nåt smått, jag köpte min älsklings plånbok den har jag nu också, så lagom stor. Vi känner oss lite stressade dessvärre för i kväll ska vi äta middag med leverantör nummer 3 sssshhhhh, det får vi inte nämna nu. Vi avslutar artigt och drar oss tillbaka. Åter till vårt hotell som vi nu tycker är ok i brist på annat;) Nu ska vi frecha upp oss, jag klär mej fint, till och med för fint i mina ögon. Jag tänkte att nu, nu jäklar ska vi träffa den flottaste kinesen av dom alla. De kändes så. Hur som helst jag var nu, i alla fall vad kläderna beträffar beväpnad till tänderna. Nu skulle det diskuteras, förhandlas och i prutas. Så gick mina tankar i alla fall.

 

Vi tassar som små älvor ned i foajèn och där möter oss en enkel man klädd i t-shirt och jeans!!! Och toppen av allt... snubben bär ryggsäck!!! Ha ha ha vad fånigt det känns nu, här står vi flotta så att vi nästan blåser bort o och där står han enkelputten. Han är ju hur som helst VDi en stor peruk tillverkande verksamhet och en jäkla trevlig sådan. Hans företag producerar precis som dom andra vi träffat peruker både i äkta hår och syntet. Företagets äktahårs tillverkning finns här i Qing Dao men deras syntetperuks tillverkning befinner sej i Hong Kong. Han har bara kommit hit för att träffa oss, tänk va, lilla oss =))eller hur man nu ska säja. Han har till och med bott på vårt hotell i natt så enkel är han. Ja ja, enkel och enkel förresten hotellet är ju 4-stjärnigt för bövelen =) Imorgon förmiddag ( tisdagen den 12-10) åker han tillbaka till Hong Kong. Fantastiskt, först ska han visa oss fabriken sen drar han. Han beställer taxi och vi åker till ett av dom flottaste hotellen i stan, Golden Crown tur att man är välklädd, sminkad och snygg eller rättare sagt skaplig i håret nu. Vi glider upp mot entrèn, fasen vad flott wow!! Inte ens dom hotell jag bott på i New York kan mäta sej. Möjligen skulle hotell Crystal Palace på Bahmas kunna gör det. där var jag -90. ja, nog om det. Vi åker upp i hissen till våning 3. Där sitter en kvinna klädd i vit lång klänning och spelar flygel, ja jag sa ju det, flott som kattskit i vällingen! I entrèn till restaurangen finns en disk med västerländska delikatesser, oj oj oj vad nyfikna vi blir. Finns här något gott att köpa som vi kan ta med oss till hotellet? Nu ser jag, här finns en hel del godsaker, så som mortadellakorv, bröd med mera, mums..... fasen vad gott. Vi köpte lite så att vi hade till frukost dagen därpå =)Vi blir bjudna på en riktigt god måltid av vår fabrikör Rico, ja så heter han. Pasta med spenatfyllning och rött vin. Han snålade inte. Vi hade trevligt precis som i går. Han berättade att han brukar besöka Tyskland och en leverantör där som vi känner till. Han berättade också lite om sin familj. Vi kände oss väldigt avslappnade i hans sällskap. Han känns väldigt världsvan, Rico. Tack och god natt!!

 

Taxi hem till hotellet igen. Hem till, just det.... så hade vi nu urartat i vår bedömningsförmåga om hur hotell ska vara, Raija och jag så att till och med vårat hotell gick för sej att bo på. Nej vi var inte fulla, inte på 2-3 glas rödvin heller, men nu blev det en nattfösare bestående av grönt te =) Jag ligger på stensängshelvetet och antecknar lite inför morgondagen, nu känns det spännande för Rico verkar verkligen ha pejl på läget.

 

Ett varmt bad kändes som en nödvändighet nu. Sen TV, dom sänder Idol, ha ha Idol här i Kina vad spännande, jag kollar. Så klart att jag inte kan språket men det funkar faktiskt ändå med hela prylen. Det är så enkelt så att till och med jag fattar att det är kval. Sover hyfsat, frukost hos Raija, Sen bär det iväg igen.. 10 mil, fan vad tröttsamt. Vi ser åter igen unga människor i vad vi upplever som ett koncentrationsläger. Dom sliter som få i helt oacceptabla miljöer!!! Bland annat ser vi några tjejer kanske i 18-20 års åldern som bleker hår!!! Oj oj, det är inte klokt. Jag tror att dom använder minst 30 % vätesuperoxid, det kokar!!!!! Vi står på behörigt avstånd men flickorna sitter alldeles intill den kokande grytan och får i sej dom starka ångorna därifrån. För den som inte vet så känns denna blekningsblandning som att andas in ren ammoniak!!!! Jag som har astma blir lite rädd och frågar Rico: vad händer vad här, vad har ni för skydd för andningsorganen?! Rico svarar och pekar på ett hål i väggen,( dock inget restauranghål) utan ett hål med en snurra i. Vi har det modernaste fläktsystemet som finns!! Ja ha, tänkte jag, det vill säja det som vi kanske hade på 1800-talet i Sverige!! Åh nej, vad skådar mitt norra öga nu då?? Det är sanslöst ....på väggen sitter ett diplom, Rico berättar att det är något man får som företagare här i Kina när man driver ett seriöst företag som värnar om sin anställda och ser till att arbetsmiljön är enligt lag , oj det är inte klokt nu kommer vi in i ett annat rum där man rengör och mjukgör hår på kemisk väg, lika illa där inne , det luktar så starkt så att jag tog ett antal steg mot dörren!! Kinas arbetsmiljötänkande är inte mycket att hurra för. Vi får syn på ännu ett diplom eller emblem, något åt det hållet i alla fall. Jag frågar, varför har ni detta diplom då. Han svarar, det får alla företag som sköter sina skatter och sociala avgifter!!! Skumt;) Det trodde jag var en självklarhet.

 

Vi blev även här bjudna på lunch, vi åker några mil till en Koreansk restaurang. Det är Raija, jag, Rico och Angel som är vad man kan kalla chefens högra hand, eller sekreterare som ska luncha nu. Vilken trevlig restaurang och vilken mysig buffè. Vi bjuds på en 17-rätters buffè. Det kändes bra att Rico fattat att vi inte är särskilt svaga för puppor, getingar mm;).

 

Vi åker till fabriken igen och diskuterar våra framtida affärsplaner sen blir hemkörda till hotellet i vanlig ordning, vilar en stund för att återigen besöka vår älskade Tysk =)Vi hade mycket att prata om under middagen Vi gillade verkligen både Rico och Angel så vi tänkte att här ska göras business!! Ja ha, imorgon är det lördag konstaterade vi och vi skulle vara lite lediga då. Ja, det blev en skön dag, vi tog taxi till ett internet cafè, en stor äcklig och rökig lokal. Det struntade vi i för vi kom i alla fall i kontakt med våra hem .Ingen av oss hade ju kunnat kontakta någon eftersom hon i receptionen som hade hand om just faxen hade varit ledig och då gick det ju inte att be någon annan där om hjälp.

 

Det är ju så i Kina: att om någon har en uppgift på sin arbetsplats så är det bara den personen som får göra den saken, ingen annan. Nu blir jag arg igen, förbannade Kineser! Hur som helst vi mailade till våra anhöriga så att dom i alla fall fick något livstecken från oss. Vi gjorde inte mycket mer, vi tog det lugnt eller softade som man säjer nu för tiden. I morgon, Söndag skall vi ju åka till Beijing. Vi gick och la oss tidigt. Nu skulle vi vara lediga d v s ha några semesterdagar vad spännande det skulle bli =)

 

Sagt och gjort nästa dag bar det iväg till Beijing =) Vi är minst sagt dödströtta, det har varit en mycket påfrestande vecka både fysiskt och psykiskt, Du känns det bra att gör lite mer saker för rent nöjes skull. Än en gång kan man inte låta bli att fundera över hur man kan ha en flygplats inom så tätt bebyggt område. Det kändes som en kort liten flygtripp fast det tog ca 3 timmar.

 

Nu känns det så där konstigt igen. Jag är i Kina, egentligen har jag aldrig haft någon längtan hit men nu när jag är här så ska jag uppleva saker som jag bara har hört talas om, som att "steppa på staketet" som Dalmasen sa när jag kom i samspråk med honom på Kinesiska ambassaden i Stockholm. Det betydde att gå på Kinesiska muren, ha ha ha. Jag tänkte att här verkar ju civiliserat så här finns det nog något i matväg som skulle passa oss. Vi kom fram till hotellet medelst taxi,i hotell Rainbow. Wow, vad fint det såg ut, nästan flott. Våra rum är belägna 12 trappor upp, ingenting för mej som är skräckslagen för höjder =(( Det känns ändå bra .

 

Vi går runt och kollar, det finns en liten hotellbutik på bottenplanet, där kan man också köpa chips och lite drycker. Restaurangen och baren tilltalar oss också =)) Vi ställde in vårt bagage och gick ner i foajèn och tog reda på att det fanns en pastarestaurang inne i centrum. Fan vad bra! Vi tog en taxi dit. Det var såå god mat och jättegott vin till, mums=)

 

Här händer det grejer ska jag säja. En av de underordnade ( kan man tänka sej) har begått ett fel och serverat fel mat till ett par gäster. Det var paret vid bordet bakom som hade beställt den maten. Killen blir kallad till två chefer som står och ser det hela. När han kommer fram till dom får han en rejäl örfil!!! Sedan blir han dragen i håret så att man kan säja att han släpas i sitt hår en bra bit, säkert ett tiotal meter. Det är ju inte klokt. Ingen av gästerna som ser detta reagerar, precis som om det är helt ok. Nä ä, ta mej fan, det är inte ok alls!!!! Fan vad arga vi blev både jag och Raija och vi gick fram till dom och skällde ut dom och sa vår syn å saken, nämligen att dom kommer få problem med västerländska gäster om dom inte upphör att slå sin personal. Dom såg riktigt dumma ut måste jag säja. Det gjorde också killen som fått stryk för han både såg och hörde vad vi sa . Vi talade ju engelska och det kunde faktiskt personalen här. Vi betalar och går. Vi strövar i omkring lite runt i centrumområdet.

 

Vi hittar en matmarknad, jag köper en stor Pomelofrukt, Gud vad gott och läskande. Den var mitt mysgodis den kvällen =) Nästa dag tog vi oss till Himmelska fridens torg och den förbjudna staden, fantastiska upplevelser. Vi bodde rätt nära båda attraktionerna, ca 10 minuters gångväg.

 

Raija hade varit så imponerad av vår taxi chaoufför som kört oss från flygplatsen i Beijing till vårt hotell. Nämligen därför att han när vi passerade ovan nämnda attraktioner vevade ner dom tonade rutorna på båda sidor så att vi fick ett hum om vilken fantastisk utsikt som stod oss till bjuds. Vi fortsatte vårt kvällsgående bland all trafik och cyklar. Häftigt minst sagt.

 

Denna kväll var hotellrestaurangen öppen så det blev wokad mat. Jättegott! Efter middagen strövade vi runt lite på må få. Vi var lite trötta av alla intryck så vi drog oss tillbaka till hotellet och satte oss i restaurangen och lapade i oss ett glas vitt vin var. Skam till sägandes smakade det ..... fan! Ok, då går vi över till dom destillerade dryckerna föreslog jag. Raija var med på noterna, whisky får det bli för mej sa hon. för mig med sa jag, det var nog en blandning av ca 20% whisky och 80% vatten. Lika bra det så att vi skulle förbli frescha tills i morgon. Dagen då vi skulle besöka en marknad som vi hade hört talas om var inne. Det var trevligt och vädrets makter var oss nådiga. Hungriga igen, nu provade vi på den berömda Peking ankan. Det var en spännande upplevelse i positiv riktning vill jag påstå !! Det var gott som katten med en rejäl öl till. En kall öl !!!!! WOW ;) Shopping, shopping, shopping . lajban!!!!! Väskor, skor, prydnads saker så kuuuul! På väg hem hittade vi en MC Donalds igen, kanon då var den middagen fixad!

 

Hem till hotellet, jag faxade hem, det fanns tydligen någon i receptionen som hade till uppgift att hjälpa gäster med sitt kommunicerande utanför Kinas gränser! Så skönt och civiliserat. Ett lugn sprider sej inom mej!! Det hade ju känts väldigt frustrerande att glo på sin mobil och inte kunna använda den. Jag hade ju bara använt den som en sorts ventil mot min ångest där borta i Qing Dao. Skit Qing Dao!!! Där kan det vara dyrt ska jag säja att må psykiskt dåligt. Ny dag, nu skulle vi åka upp till Kinesiska muren, jäklar vad coolt. Vi hade medelst tjejerna i receptionen förbokat en taxi i vilken det var sagt att det skall finnas ordentliga säkerhetsbälten. Vi hade ju sett att det var lite si och så med den saken i tidigare taxibilar =((

 

Klockan 8.30 hämtades vi utanför hotellet av en taxi med säkerhetsbälten. Det var en riktig bonnväg till muren , det hade jag inte fattat. Jättelångt och en jäkla trafik som vanligt. Det känns som om hela Kina står still! Att åka 5 kilometer här i Beijing med bil kan ta flera timmar. Hur som helst kom vi upp på motorvägen, Det var disigt väder och ju längre upp mot bergen vi kom ju disigare blev det. Vi satt i baksätet och små pratade och vi kände oss avslappade.

 

Plötsligt gungade bilen till, ordentligt!! Det kändes som om vår chaufför tappade kontrollen över bilen! Vilken galning!! Han hade helt enkelt somnat vid ratten och vaknade med ett ryck . Så läskigt!!!!!! Just snyggt! Det skulle j vara lagom kul att komma hem i en låda. Nä ä detta är inte ok!! Efter allt annat som har fått oss att känna oss mer eller mindre upphängda och nedsläppta i detta land känns detta som om vi verkligen hänger löst! Karln är supertrött och håller på att somna fler gånger! Ja, ha, upp med stressnivån igen bara!! Nu sitter vi stela som pinnar och stirrar på våran chaufför i backspegeln. Vips så har det hänt igen, snubben somnar. Detta händer säkert 10- 15 gånger på vägen! Vi ser hela tiden hur hans ögon åker ihop. Fy fan vad otäckt!! Vi petade till honom varje gång! Hur som helst, vi kom fram till slut!! Vår chaufför parkerade sin bil och somnade som en stock!! Det kunde han ju verkligen behöva =(( Stackaren, jag har senare läst om hur hårda arbetsförhållanden Kinesiska taxichaufförer har. Han skall vänta på oss, det blir bra det. En utsövd(?) chaufför på vägen hem. yippie!!!

 

Vi knallade där på muren i blåsten. Det var en fantastisk upplevelse. Jäklar vad folk det var. Sen blev det en fika på ett litet utefik utefter muren . Vi köpte en fleecejacka var eller en tröja kan man kanske säja. Skit i vad ;) vi köpte nåt. Här satt det en gubbe på en pall vid ett av försäljningsstånden och spottade. Just det!! Det där förbannade spottandet. Det är ju kineserna kända för och vi har sett det. Så jäkla svinäckligt. Nog om det äckliga. Tänk att vi gått på Kinesiska muren , wow! Nu e de dags att åka tillbaka, hem till hotellet med vår ”utsövda" chaufför. Vi spände fast oss i våra bälten, Stön =( Nu var vi nervösa som få!! Skulle snubben vara så pass utvilad att det inte skulle hända nåt tråkigt på vägen hem under ca 2 timmars bilfärd eller skulle han flippa ur igen, No one knows.

 

Det visar sej att vi inte längre skall kunna kontrollera det. Han sätter nämligen på sej ett par riktigt mörka solglasögon!!! Alltså kan vi inte se om han  är vaken eller sover. Nä hä, fan va bra!! Vi sitter som på nålar hela vägen hem. Vi kom hem välbehållna, Gud vad skönt!! Vi käkade på hotellet igen och tog oss en tupplur på maten, möys!!

 

Vi hade under tiden vi bott här lagt märke till en mysig liten farbror ( rätt snygg sådan också)=))som körde cyckeltaxi. Han var ägare till sin taxi. Detta mina vänner är en riktig karlakarl. Han hade sin verksamhet placerad på gatan mitt emot vårt hotell. Jag vart nog lite kär i honom får jag erkänna och det blev Raija också så det så. Varför då. Jo......han är känslig och stark på samma gång och det är nog det manligaste vi kvinnor vet. la la la, vad mysigt det känns. Så, nu får det vara nog med känsligt trams! Vi knallade ut från hotellet och gick fram till vår tjusiga don juan!! Vi bokade en tur till parken.

 

Det skulle visa sej att vår kille inte var vilken taxikille som helst utan en mycket rutinerad man. Han gav oss en oförglömmlig utflykt!! Jag skulle kunna uppskatta hans ålder till ca 50-55 år ungefär, som mej själv alltså. Han var inte lång men otroligt " mans-vacker". Hans kropp var välsvarvad som männen brukar säja om oss kvinnor =))). Han var glad och pratsam och han kunde verkligen få oss att förstå allt han sade på sitt lilla vis. Hans kroppsspråk var så tydligt och inspirerande. Gud vilken karl. Sådana män döljer sej här i kina, wow män med känslor som kan prata, suck ;). Ja, hans ansiktsuttryck och kroppsspråk fick oss att förstå allt han hade att berätta om de små gränderna vi passerade, där människor byggt upp ett litet eller rättare sagt stort område både att bo och verka i här i Beijing. Det påminner mej om favelorna i Rio där jag var en gång för länge sen. Fattigdom fattigdom och åter fattgidom ... oj vilken skådeplats här i Beijing. Här bor ca 2 miljoner människor. Han körde oss runt drygt timme. Vilken utflykt!!! oj oj oj. Vi får se att människorna verkar lyckliga trots sin fattigdom, vår guide bekräftar det vi säjer och talar om att detta skall rivas inför OS år 2008. Så sorgligt, han visar att människorna här gråter när de skall förflyttas på order. Vi kom till parken, vi sade adjö och gick igenom den, här var lugnt och stilla. Här brukar man kunna se Kineserna göra qui gong varje morgon. Dock är ju inte vi Kineser, inget emot qui gong eller så. Bara så skönt att tänka att man är Svensk och att man ska hem SNART!! Oj, vad överväldigad jag blev av känslan. Jag undrar vad som hänt i min hjärna senaste dagarna, jag inser att jag bara längtar hem, Jag är trött på Kina nu, skittrött!!! Det var inte parken som gav mej min hemlängtan utan det var alla upplevelser dom senaste dagarna tror jag.

 

Vi haffade en taxi och kom till vårt hotell. Vi utgick därifrån när vi travade mot stan igen. Vi hade ju sett MC Donalds så det blev räddningen ännu en gång. Natti natti, dags för en natts sömn igen=))). Det är den sista natten här i Kina, det är inte klokt vi ska åka hem i morgon!!!! Hem, hem, vilket underbart ord ... sug lite på det!!!! Erkänn det känns i hela kroppen när man säjer det hhhhhheeeeeemmmmmmm!!! mums. Nu blir jag så där sprallig inombords, det känns precis som när man var på kollo och sjöng den här låten: I dag i dag idag i dag e de sista dan, i morgon far vi hem till stan och slipper kolla fan!!!!

 

Upp kl 07.00 , sista frukosten, packat och klart var det redan igår, ja ja mensan! Vi tog god tid på oss till flygplatsen närmare bestämt 3 timmar, det var många vägarbeten på vägen, vi visste ju att trafiken var rörig och att det kunde dra ut på tiden. Det tog nästan 2 timmar men vem bryr sej, vi har ju 3 timmar på oss alltså 1 till godo. Så checkar vi in och planet lyfter, jag fotar marken under oss, vi lämnar Kina!! Min tanke är nu att om vi måste landa före Helsingofrs så är det inte i Kina!!! Nej vart som helst men inte i Kina. Vi var på väg... på väg till Sverige, heeeeeem!!! Flygresan var lång så klart vi kom ju från Kina!!! Vi böt plan nu precis som på ditvägen i Helsingfors. Nu var det endast 50 minuters resa till Stockholm! Vi skulle åt var sitt håll när i kom fram till Arlanda, Raija till Landvetter och jag med bil hem till min bostad för att redan tidigt nästa morgon jobba igen! När vi hämtat väskorna möter mej gubben och Sophie min yngsta dotter, Raija gå till sin gate vi skiljs åt för nu.

 

Sensmoral gott folk: Tänk på att världen inte alltid är där du är!!!

 

Nästa resa till Kina och Hong Kong är en helt annan historia!